Utkast: Aug. 10, 2012

Nu har jag bytt bloggadress, så titta gärna in på franinsidanut.blogspot.fi. Några ändringar ska ännu göras men det är där ni kommer att hitta mig i framtiden.

/Simone

The Way

Vägen som jag går på som kristen är ingen bred väg, den är ingen väg med bara ett litet dike som det nästan är omöjligt att falla i och det är inte heller någon motorväg där man kör på i 120 km/h. Tyvärr tyvärr måste jag meddela att vägen med Jesus är väldans smal. Och den har stoora diken på båda sidor om vägen. Ibland har jag bara lyckats komma upp ur det ena diket för att direkt köra ner i det andra diket.. Inte så riktigt motiverande precis.. ;)
 
Ibland kan jag tycka att vägen inte leder nån vart, jag menar om jag bara sicksackar mellan dikena hela tiden, när ska jag då komma framåt? Sådär jättesnabbt som jag skulle vilja! Men en sak har jag lärt mig, Jesus leder mig! Och fast jag gör tusentals misstag lär jag mig också något. Så är livet. Det är därför jag skulle vilja vara 100 år och ha maassa erfarenhet och vishet så att jag håller sig på vägen lite bättre.
 
Tills dess jag är 100 får jag nog bara lära mig av mina sicksack-färder och lita på att Jesus leder mig. Yepp... TÅLAMOOD! ;D
 

Blankt

Jag vet inte, jag har ingen lust att skriva. Mina tankar är ganska trassliga för tillfället så det kommer ingenting vettigt ur dem. Jag tror minnsann att jag ska ta och bygga på mitt pussel istället.


Tjabbalabbala Poolarn

Ibland lixom glömmer man att man har en blogg. ehh.. Så ursäkta så mycket för den avskyvärda uppdateringen, my bad.

Anyway, nu publicerar jag en text som jag skrev för någon månad sedan som en påminnelse till mig och er andra att söka Gud, även fast vi tycker att vi har allför mycket annat roligt program nu över midsommar.


"Jag har gått runt med en längtan att komma närmare Gud en ganska lång tid nu. Jag har bara funderat och tänkt och längtat efter att få umgås med honom hela tiden, att inte stänga ut honom från någon del av mitt liv och göra bönen till det allra viktigaste i mitt liv, det är ju det bästa och största redskap vi har fått från Gud, det enda vi egentligen kan påverka något med. Igår gjorde jag äntligen något åt den saken. Jag pratade med honom och sa rakt ut att jag ville komma ännu närmare honom. Jag sa att jag bara ville umgås med honom varje sekund av mitt liv och blev helt förskräckt över hur stor del av mitt liv jag velat sköta på mitt eget sätt och hur mycket tid jag förlorat att umgås med min frälsare. 

Det var som om jag öppnat en dörr för Jesus och han bara började tala till mig, om saker som jag skulle göra för att bygga hans rike, grejer som jag aldrig tänkt på förr och som känns väldigt skrämmande men jag vet att jag måste göra. Jag fick också en sådan frid och glädje och jag bara var så tacksam och överraskad!

Det fick mig att öppna ögonen, tänk hur ofta Gud bara väntar på att vi ska vända oss till honom, umgås med honom och bara fråga honom om saker. Och när vi gör det får han äntligen en chans att säga oss allt som ligger på hans hjärta. Åtminstone jag verkar ha ganska svårt att fatta detta.. Ofta kommer helt meningslösa saker emellan när vi skulle kunna umgås med honom. Han som vill umgås med oss precis hela tiden. Han är nog värd att prata med, tacka och lovsjunga. Det är ju tack vare honom vi är på väg till himlen! <3"


Jag minns den kvällen väldigt bra. Jag kunde inte sluta skratta och le och det var så härligt att vara nära Jesus. Mera sådant tack! :)


Lycka.



Jag måste nog erkänna att jag saknar dagarna i Turkiet en aning.. Speciellt dessa sköna typer och allt det vi lyckades ställa till! <3
Men livet är fint här hemma nu också när SOLEN SKINER! Och man är allmänt glad. Visste ni förresten att var och en har en alldeles egen "lyckonivå". Och när något dåligt händer, t.ex. om någon kär vän dör sänks den egna lyckonivån, men när man kommit över det går det alltid upp till samma lyckonivå som man hade förut. Likadant är det när man tror att man kommer att bli överlycklig bara man får den senaste Ipaden, "då behöver man aldrig bekymra sig mera.." nej.. Efter en stund går det nog tillbaks till den alldeles egna lyckonivån som man alltid haft.
Så det kan vi ju tänka på, trevliga människor där ute och jag som inbillar mig vissa saker ibland.. Jag kommer aldrig att förgås av olycka och inte kommer jag att sprängas av lycka nån gång heller.
 (Detta läste jag om i min goda vän psykologiboken, det är en god vän eftersom jag lyckades få L i studenten, jee!)
 


Andas.

Ibland behöver man få andas ut. Bara påminna sig om att man inte behöver fixa allt själv, oroa sig och försöka stå på egna ben hela tiden. Jag tror att Gud vill bära alla våra bekymmer på sina axlar, att vi inte behöver bära dem själva! För nog är det ju oftast så att vi tror att vi skulle behöva vara så duktiga hela tiden, det är ju en sån värld vi lever i, en värld med prestation.. Och fast man hört hundratusentals gånger att Gud fixar allt är det som att man skulle tänka där i sin tröga skalle att "jaa Gud fixar nog.. men jag måste nog hålla koll på 90% själv, dom där tyngsta 10 procentarna kan Gud ta så han inte tycker att jag är alltför jobbig.

Men det är faktiskt så att Gud vill ta hand om dom heela 100 procenten! Det är ju när han inte får det som han "blir lessen" ju. Då visar bara du och jag att vi inte litar på honom tillräckligt för att låta honom ta hand om allt.

Så, jag tror det är nyttigt för dig och mig att bara andas ut och lita på att Gud tar hand om allt. För vårt liv ligger ju trots allt i hans händer.

(Nu vet jag inte hur man får upp en youtube video här men ett tips är Kirk Franklins låt "My life is in your hands". Lyssna och andas ut.)


Mycket.

Jag e ganska dålig på att skriva blogg har jag märkt.. Men det är så många andra saker som jag prioriterar före just nu, som t.ex. ett inträdesförhör i Hesa till ergoterapeut imorgon (wish me good luck!), studentfest här hemma och allt som ska fixas till det, läsa på inträdesförhör till fysioterapeut som är veckan efter studentfesten, lära mig kassaarbetet på Nissfolk, ungdomsarbetet, lifegruppen, pojkvännen, kompisar, familjen, hinna till åtminstone någon av alla dansträningar före gymnastikfesten i Jakobstad och SOLA OCH VA UTE nu när det är så varmt.
Men sen! Typ 11.6 när allt detta är förbi, DÅ ska jag skriva blogginlägg om världens bästa Jesus! För jag älskar faktiskt att skriva och prata om honom. Även om det låter som att allt annat skulle vara viktigare. Men nu vet ni varför jag är lite frånvarande iallafall.


Lyssna till Guds röst

Ett gott råd till er älskade människor och mig själv:

Lyssna till Guds röst. Lyssna till den viskande rösten som inte gör så mycket oljud av sig. Som inte kräver att man ska lyssna på den utan som är väldans lätt att stänga ute ur sitt huvud. Tro inte att du vet bättre själv eller att det bara är jobbigt att följa Gud. Lyssna uppmärksamt och framför allt, lyd rösten direkt, för ju längre du ignorerar den desto svagare blir den och till slut kan du inte höra den, eftersom du med egen vilja stängt ut den (även fast du kanske inte menade att göra det eller tänkte att du gör det som rösten viskar om en stund.)
Kära vänner (och jag!) lyd Guds röst! Man förlorar tiotusenfalt på att inte göra det och vinner tiotusenfalt att göra det.

Guds välsignelse! /Simone



Love is a song that never ends.

Jesus säger "min nåd är var morgon ny".

Och nog är det nu underbart hur otroligt sant det är. Det bästa sättet att börja en morgon med är nog att sträcka sig efter Gud, och få en glimt av hans härlighet.
Såå people, vad ska ni göra idag? Sträcka er efter Gud? Javisst!

(Och jag drar iväg en sväng till Turkiet med Jesus, Elina, Emme å Joss så ni kommer förmodligen inte att se så mycket av mig här nu på en vecka.)

Ha de bäst! För det kommer jag att ha! :) /Simone


Diesel


Jag kan inte förstå hur katter kan vara så söta! Förr hade min fammo och faffa katter och vi hade en katt i en månad en gång men min mamma är allergisk så vi fick ge bort henne. Men nu har jag inte haft en katt att krama på jäättelänge. (Eller jag fick sova med Felicias katt en natt för nån vecka sen och DÅ mådde jag bra!)
Men nu känns det som om jag saknar en katt mer och mer för varje dag som går. Och jag är så ledsen att det kommer att ta så länge innan jag får ha någon eftersom jag antagligen snart flyttar till någon lägenhet. Men inte ska man sörja, snart har 3 år av studernande gått och DÅ!

Iallafall så är jag så otroligt tacksam att Gud skapade katter! Alltså hur i all världen kunde han skapa så otroligt söta djur, och veta att jag blir så varm i hjärtat varje gång jag ser en katt. Han vet nog exakt vad jag behöver, min vän Gud.
Jag funderade på vad katter utstrålar för mig och det är nog värme, busighet, trygghet och omtanke. Allt det där som finns i människor och i Gud också. Alltså jag tror nog att Gud är busig, för det är jag också!


How wonderful life is while you are in the world

Nu har jag kommit på vad ordet ödmjuk betyder!! Okej jag har nog fått lite hjälp på traven av mina fina vänner och Jesus med upptäckten av vad ordet betyder men det gör ju det hela bara bättre!

Ordet ödmjuk betyder att städa hela huset hemma utan att berätta för mamma och pappa att man gjorde det och beskriva i minsta detalj hur jobbigt det var och hur mycket man var tvungen att offra för det. Jag måste nog erkänna att jag brukar beskriva det blodiga i arbetet ganska så detaljerat, hur ska de annars fatta mitt lidande och min duktiget?

Hmm.. jag borde nog se över min ödmjukhet en aning tror jag..

So long långkalsong! /Simone

The Bible

Eftersom jag vet att alltsammans tjänar Kristi syfte, är jag glad för lidandet, förolämpningarna, prövningarna, förföjdelserna och svårigheterna, för när jag är svag, då är jag stark. Ju mindre jag själv har, desto mer är jag beroende av honom. 2 Kor 12:10

Jag älskar min Bibel! Vad skulle jag göra utan den? Hur skulle jag kunna pröva predikanters undervisning utan den? Hur skulle jag kunna veta Guds vilja för mitt och andras liv utan den? Och hur skulle jag annars bli STÄNDIGT uppmuntrad, taggad och utmanad utan den? Jag säger nog bara tack Jesus att jag fått en Bibel!

Btw. har jag en alldeles speciell Bibel som jag läser i nu. Den är fammos, jag började använda den när hon dog. Den heter "En levande bok" och är en fri översättning av Bibeln. De som gjorde den tog den vanliga texten och ändrade den inte bara bokstavligen till svenska, utan fick det att låta som vårt dagliga språk. Ord och uttryck som vi idag inte riktigt förstår har de förklarat så att man fattar det. Jag tycker så om den Bibeln! För jag har märkt när jag jämför med den vanliga att jag missar så många viktiga saker i den, helt enkelt för att jag inte förstår dem! Så om ni har svårt att förstå Bibeln rekommenderar jag verkligen levande Bibeln!

/Simone


1 Petr. 5:6-7

Böj er alltså ödmjukt under Guds starka hand , så att han upphöjer er när tiden är inne. Och kasta alla era bekymmer på honom, ty han sörjer för er. 1 Petr. 5:6-7

Ödmjukhet är något jag har funderat över. Jag vill vara ödmjuk. Men det är ganska svårt ibland. Och ibland känner jag att jag blir helt blyg istället. Okej, jag måste nog erkänna att jag inte förstår riktigt vad ordet betyder. Men det är ett väldigt fint ord. Något eftersträvansvärt. Ödmjukhet.

Iallafall brukar jag föreställa mig när jag KASTAR iväg alla jobbiga tankar och saker på min Herre och frälsare. Det är grejjer det! Då behöver jag inte bekymra mig om dem mera. Fast ibland är hjärnan lite trög och fattar inte att Jesus tar hand om allt. Seriöst alltså, jag skulle verkligen vilja läxa upp min hjärna ibland! Att den inte fattar att jag inte behöver bekymra mig. Hrm!

Love, Simone


Annorlunda.

Jag tror att det är jätteviktigt att vara sig själv. Jag tror att man aldrig kan vara sig själv för litet. Gud skapade ju dig som DIG, exakt den som du är, precis den knasige människan med konstig humor som ingen annan fattar skapade han. Han skapade också den omtänksamma lite tystlåtna människan. Alla skapade han i harmoni med varandra. Världen skulle inte funka om alla var likadana. Så därför har du och jag ett uppdrag. Försök ge hela världen så mycket av dig som du kan, gör annorlunda saker än alla andra, tänk över saker som du gör av rutin bara för att alla andra gör det, hur skulle du egentligen bete dig?

Världen behöver dig! Och Gud vill använda just dig! Och det gör han bäst om du är dig själv, för han om någon borde ju veta hur du funkar och vad du har för gåvor och kapaciteter, han skapade ju dig! Och var nu inte sur om du tycker att du skulle vilja vara en hand när du bara är en lilltå i Guds kropp. Kroppen skulle inte fungera om det bara fanns händer! Alla är lika viktiga. Så försök istället göra lilltåns uppgift på det bästa sätt du kan! (1 Kor 12:12-27)

(Jag skulle t.ex. träna att springa på vassa stenar där ute på sommaren för att stärka min lilltå!)

/Simone




Jesus är vägen sanningen och livet

"Och vare sig du viker av åt höger eller vänster, så skall dina öron höra detta ord ljuda bakom dig: här är vägen, gå på den." Jesaja 30:21


Om

Min profilbild

Simone

Jag är en 18-årig kvinna/tjej/flicka eller vad man nu säger i den här åldern, jag älskar Jesus, min familj, vänner och pojkvän. Jag bor på landet och det bästa jag vet är att sitta på pappas traktorvagn (även om det inte händer alltför ofta). Jag är abiturient och är alltså ledig nu, därför fyller jag upp mina dagar med pusselbyggande, Bibelläsande och matlagande(i viss mån! jag är inte en mästerkock precis..) Iallafall så tänker jag inte skriva så mycket om mitt liv utan om Jesus, för jag tkr han är mycket mer intressant att skriva om! :)

RSS 2.0