Lycka.
Jag måste nog erkänna att jag saknar dagarna i Turkiet en aning.. Speciellt dessa sköna typer och allt det vi lyckades ställa till! <3
Men livet är fint här hemma nu också när SOLEN SKINER! Och man är allmänt glad. Visste ni förresten att var och en har en alldeles egen "lyckonivå". Och när något dåligt händer, t.ex. om någon kär vän dör sänks den egna lyckonivån, men när man kommit över det går det alltid upp till samma lyckonivå som man hade förut. Likadant är det när man tror att man kommer att bli överlycklig bara man får den senaste Ipaden, "då behöver man aldrig bekymra sig mera.." nej.. Efter en stund går det nog tillbaks till den alldeles egna lyckonivån som man alltid haft.
Så det kan vi ju tänka på, trevliga människor där ute och jag som inbillar mig vissa saker ibland.. Jag kommer aldrig att förgås av olycka och inte kommer jag att sprängas av lycka nån gång heller.
(Detta läste jag om i min goda vän psykologiboken, det är en god vän eftersom jag lyckades få L i studenten, jee!)
