"Jag har gått runt med en längtan att komma närmare Gud en ganska lång tid nu. Jag har bara funderat och tänkt och längtat efter att få umgås med honom hela tiden, att inte stänga ut honom från någon del av mitt liv och göra bönen till det allra viktigaste i mitt liv, det är ju det bästa och största redskap vi har fått från Gud, det enda vi egentligen kan påverka något med. Igår gjorde jag äntligen något åt den saken. Jag pratade med honom och sa rakt ut att jag ville komma ännu närmare honom. Jag sa att jag bara ville umgås med honom varje sekund av mitt liv och blev helt förskräckt över hur stor del av mitt liv jag velat sköta på mitt eget sätt och hur mycket tid jag förlorat att umgås med min frälsare. 

Det var som om jag öppnat en dörr för Jesus och han bara började tala till mig, om saker som jag skulle göra för att bygga hans rike, grejer som jag aldrig tänkt på förr och som känns väldigt skrämmande men jag vet att jag måste göra. Jag fick också en sådan frid och glädje och jag bara var så tacksam och överraskad!

Det fick mig att öppna ögonen, tänk hur ofta Gud bara väntar på att vi ska vända oss till honom, umgås med honom och bara fråga honom om saker. Och när vi gör det får han äntligen en chans att säga oss allt som ligger på hans hjärta. Åtminstone jag verkar ha ganska svårt att fatta detta.. Ofta kommer helt meningslösa saker emellan när vi skulle kunna umgås med honom. Han som vill umgås med oss precis hela tiden. Han är nog värd att prata med, tacka och lovsjunga. Det är ju tack vare honom vi är på väg till himlen! <3"


Jag minns den kvällen väldigt bra. Jag kunde inte sluta skratta och le och det var så härligt att vara nära Jesus. Mera sådant tack! :)

Jag måste nog erkänna att jag saknar dagarna i Turkiet en aning.. Speciellt dessa sköna typer och allt det vi lyckades ställa till! <3
Men livet är fint här hemma nu också när SOLEN SKINER! Och man är allmänt glad. Visste ni förresten att var och en har en alldeles egen "lyckonivå". Och när något dåligt händer, t.ex. om någon kär vän dör sänks den egna lyckonivån, men när man kommit över det går det alltid upp till samma lyckonivå som man hade förut. Likadant är det när man tror att man kommer att bli överlycklig bara man får den senaste Ipaden, "då behöver man aldrig bekymra sig mera.." nej.. Efter en stund går det nog tillbaks till den alldeles egna lyckonivån som man alltid haft.
Så det kan vi ju tänka på, trevliga människor där ute och jag som inbillar mig vissa saker ibland.. Jag kommer aldrig att förgås av olycka och inte kommer jag att sprängas av lycka nån gång heller.
 (Detta läste jag om i min goda vän psykologiboken, det är en god vän eftersom jag lyckades få L i studenten, jee!) 

Jag e ganska dålig på att skriva blogg har jag märkt.. Men det är så många andra saker som jag prioriterar före just nu, som t.ex. ett inträdesförhör i Hesa till ergoterapeut imorgon (wish me good luck!), studentfest här hemma och allt som ska fixas till det, läsa på inträdesförhör till fysioterapeut som är veckan efter studentfesten, lära mig kassaarbetet på Nissfolk, ungdomsarbetet, lifegruppen, pojkvännen, kompisar, familjen, hinna till åtminstone någon av alla dansträningar före gymnastikfesten i Jakobstad och SOLA OCH VA UTE nu när det är så varmt.
Men sen! Typ 11.6 när allt detta är förbi, DÅ ska jag skriva blogginlägg om världens bästa Jesus! För jag älskar faktiskt att skriva och prata om honom. Även om det låter som att allt annat skulle vara viktigare. Men nu vet ni varför jag är lite frånvarande iallafall.

Guds välsignelse! /Simone

Jesus säger "min nåd är var morgon ny".

Och nog är det nu underbart hur otroligt sant det är. Det bästa sättet att börja en morgon med är nog att sträcka sig efter Gud, och få en glimt av hans härlighet.
Såå people, vad ska ni göra idag? Sträcka er efter Gud? Javisst!

(Och jag drar iväg en sväng till Turkiet med Jesus, Elina, Emme å Joss så ni kommer förmodligen inte att se så mycket av mig här nu på en vecka.)

Ha de bäst! För det kommer jag att ha! :) /Simone

Jag kan inte förstå hur katter kan vara så söta! Förr hade min fammo och faffa katter och vi hade en katt i en månad en gång men min mamma är allergisk så vi fick ge bort henne. Men nu har jag inte haft en katt att krama på jäättelänge. (Eller jag fick sova med Felicias katt en natt för nån vecka sen och DÅ mådde jag bra!)
Men nu känns det som om jag saknar en katt mer och mer för varje dag som går. Och jag är så ledsen att det kommer att ta så länge innan jag får ha någon eftersom jag antagligen snart flyttar till någon lägenhet. Men inte ska man sörja, snart har 3 år av studernande gått och DÅ!

Iallafall så är jag så otroligt tacksam att Gud skapade katter! Alltså hur i all världen kunde han skapa så otroligt söta djur, och veta att jag blir så varm i hjärtat varje gång jag ser en katt. Han vet nog exakt vad jag behöver, min vän Gud.
Jag funderade på vad katter utstrålar för mig och det är nog värme, busighet, trygghet och omtanke. Allt det där som finns i människor och i Gud också. Alltså jag tror nog att Gud är busig, för det är jag också!

Eftersom jag vet att alltsammans tjänar Kristi syfte, är jag glad för lidandet, förolämpningarna, prövningarna, förföjdelserna och svårigheterna, för när jag är svag, då är jag stark. Ju mindre jag själv har, desto mer är jag beroende av honom. 2 Kor 12:10

Jag älskar min Bibel! Vad skulle jag göra utan den? Hur skulle jag kunna pröva predikanters undervisning utan den? Hur skulle jag kunna veta Guds vilja för mitt och andras liv utan den? Och hur skulle jag annars bli STÄNDIGT uppmuntrad, taggad och utmanad utan den? Jag säger nog bara tack Jesus att jag fått en Bibel!

Btw. har jag en alldeles speciell Bibel som jag läser i nu. Den är fammos, jag började använda den när hon dog. Den heter "En levande bok" och är en fri översättning av Bibeln. De som gjorde den tog den vanliga texten och ändrade den inte bara bokstavligen till svenska, utan fick det att låta som vårt dagliga språk. Ord och uttryck som vi idag inte riktigt förstår har de förklarat så att man fattar det. Jag tycker så om den Bibeln! För jag har märkt när jag jämför med den vanliga att jag missar så många viktiga saker i den, helt enkelt för att jag inte förstår dem! Så om ni har svårt att förstå Bibeln rekommenderar jag verkligen levande Bibeln!

/Simone

Varför började jag blogga egentligen? Jag har läst kompisars bloggar i många år och tyckt att det varit helt roligt men jag har aldrig sett någon anledning till att jag skulle börja blogga. Jag menar det finns ju så många bloggar redan, och alla skriver om sina liv som nog är helt intressanta, men varför skulle jag komma och klämma in mitt liv där också..? Nej det finns nog tillräckligt med bloggar tyckte jag.

Men nu om ni är intresserade så tänkte jag skriva 3 punkter om varför jag började blogga. (Okej, förlåt det här låter som någon jättetråkig lektion eller predikan om något som inte ens är värt att ta upp, men läs om ni orkar!) 

1) Jag läste en annan kristen blogg från Sverige, som min pojkväns mamma visade åt mig och jag tyckte bara att den var så mitt i prick! Jag blev så uppmuntrad av att bli påmind om fina bibelord utan att ens öppna Bibeln. Jag menar, det krävs ju nog en viss ansträngning varje gång man ska sätta sig ner och läsa i den boken. Även om det är världens bästa bok, så tar det ofta emot att göra det tyvärr! Istället sätter man sig vid datorn så fort man lyckats lura sin hjärna att det inte finns något annat vettigt att göra. Därför är det hur bra kombination som helst att läsa bibelord och andra fina tankar i datorn.

2) På påsken var jag på Easter Conference i Sion, Vasa och där talade huvudtalaren Sara Lindholm om att tänka på andra istället för sig själv. Det har man hört hur många gånger som helst, men gör man det iallafall, nej..
"Oj vad jag känner mig krasslig idag, och usch vad jag har mycket skolarbete och hemska saker vad jag känner mig ensam idag när inte min granne hälsade på mig när han inte ens såg mig.."
Så, på det området vill jag försöka skärpa mig nu. Det är alltid nyttigt med nya utmaningar. ;) Så därför handlar inte den här bloggen om mig och hur dåligt jag mår när det regnar, utan om Jesus!

3) Jesus gav mig inspiration, tankar och en vilja att göra en blogg. Så tror jag faktiskt att det är! Han bor ju i mig, och om han vill att jag ska göra en sak ger han tankar till mig om att vilja göra det. Förr trodde jag att det skulle komma någon mullrig röst från himlen som ropade "FAR OCH MISSIONERA TILL AFRIKA!" och jag som ropade tillbaka "OKEJ!" Men nej, oftast är det nog inte så har jag fått lära mig.

Därför har jag nu en blogg!

Take care! /Simone

Från insidan ut

Att älska Jesus, att leva för Jesus.
Att låta Jesus lysa rakt genom en med hela sin härlighet.
Att börja inombords, i HJÄRTAT.
Att ge Jesus utrymme att förändra felaktiga tänkesätt och ovanor.
Att ge Jesus äran.
Att låta Jesus börja från det ställe där man har gömt mest skräp.
Att släppa taget om skräpet och tillåta en förändring.
Att låta Jesu fantastiska härlighet börja på insidan, i hjärtat.
Att nästan explodera av glädje och hopp och inte kunna hålla det inom sig.
Att leva UT Jesu kärlek på utsidan.
Att inte stänga in det i sig själv och tycka att man själv har det bra.
Att leva för andra och göra det Jesus säger åt en.
Att visa det man har fått på insidan ända ut.
Att LEVA för Jesus.
Det är utmaningen.

Amen! /Simone

Nu har jag skaffat en blogg, jeejee! 
Det här är ju inte vilken blogg som helst då hade jag tänkt, dvs. en redogörelse för allt jag hittar på om dagarna inklusive mina mattider och wc-besök. 
Nej! Jag hade tänkt att den skulle handla om något mycket mera spännande, nämligen Jesus och hans tankar och drömmar om oss små människor. Han som ger oss liv i överflöd och som låter oss vila på gröna ängar.
Om ni mot förmodan skulle tycka att det är tråkigt så behöver ni ju inte läsa då, men ni får göra som ni vill.

Iallafall ville jag börja med att dela litet ur psalm 91 som btw är min favoritpsalm.

Ty han ska ge sina änglar befallning om dig att bevara dig på alla dina vägar. De skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten. Över lejon och huggormar ska du gå fram, du ska trampa ner unga lejon och drakar.

Kram! /Simone