Blankt

Jag vet inte, jag har ingen lust att skriva. Mina tankar är ganska trassliga för tillfället så det kommer ingenting vettigt ur dem. Jag tror minnsann att jag ska ta och bygga på mitt pussel istället.


Tjabbalabbala Poolarn

Ibland lixom glömmer man att man har en blogg. ehh.. Så ursäkta så mycket för den avskyvärda uppdateringen, my bad.

Anyway, nu publicerar jag en text som jag skrev för någon månad sedan som en påminnelse till mig och er andra att söka Gud, även fast vi tycker att vi har allför mycket annat roligt program nu över midsommar.


"Jag har gått runt med en längtan att komma närmare Gud en ganska lång tid nu. Jag har bara funderat och tänkt och längtat efter att få umgås med honom hela tiden, att inte stänga ut honom från någon del av mitt liv och göra bönen till det allra viktigaste i mitt liv, det är ju det bästa och största redskap vi har fått från Gud, det enda vi egentligen kan påverka något med. Igår gjorde jag äntligen något åt den saken. Jag pratade med honom och sa rakt ut att jag ville komma ännu närmare honom. Jag sa att jag bara ville umgås med honom varje sekund av mitt liv och blev helt förskräckt över hur stor del av mitt liv jag velat sköta på mitt eget sätt och hur mycket tid jag förlorat att umgås med min frälsare. 

Det var som om jag öppnat en dörr för Jesus och han bara började tala till mig, om saker som jag skulle göra för att bygga hans rike, grejer som jag aldrig tänkt på förr och som känns väldigt skrämmande men jag vet att jag måste göra. Jag fick också en sådan frid och glädje och jag bara var så tacksam och överraskad!

Det fick mig att öppna ögonen, tänk hur ofta Gud bara väntar på att vi ska vända oss till honom, umgås med honom och bara fråga honom om saker. Och när vi gör det får han äntligen en chans att säga oss allt som ligger på hans hjärta. Åtminstone jag verkar ha ganska svårt att fatta detta.. Ofta kommer helt meningslösa saker emellan när vi skulle kunna umgås med honom. Han som vill umgås med oss precis hela tiden. Han är nog värd att prata med, tacka och lovsjunga. Det är ju tack vare honom vi är på väg till himlen! <3"


Jag minns den kvällen väldigt bra. Jag kunde inte sluta skratta och le och det var så härligt att vara nära Jesus. Mera sådant tack! :)


Lycka.



Jag måste nog erkänna att jag saknar dagarna i Turkiet en aning.. Speciellt dessa sköna typer och allt det vi lyckades ställa till! <3
Men livet är fint här hemma nu också när SOLEN SKINER! Och man är allmänt glad. Visste ni förresten att var och en har en alldeles egen "lyckonivå". Och när något dåligt händer, t.ex. om någon kär vän dör sänks den egna lyckonivån, men när man kommit över det går det alltid upp till samma lyckonivå som man hade förut. Likadant är det när man tror att man kommer att bli överlycklig bara man får den senaste Ipaden, "då behöver man aldrig bekymra sig mera.." nej.. Efter en stund går det nog tillbaks till den alldeles egna lyckonivån som man alltid haft.
Så det kan vi ju tänka på, trevliga människor där ute och jag som inbillar mig vissa saker ibland.. Jag kommer aldrig att förgås av olycka och inte kommer jag att sprängas av lycka nån gång heller.
 (Detta läste jag om i min goda vän psykologiboken, det är en god vän eftersom jag lyckades få L i studenten, jee!)
 


Andas.

Ibland behöver man få andas ut. Bara påminna sig om att man inte behöver fixa allt själv, oroa sig och försöka stå på egna ben hela tiden. Jag tror att Gud vill bära alla våra bekymmer på sina axlar, att vi inte behöver bära dem själva! För nog är det ju oftast så att vi tror att vi skulle behöva vara så duktiga hela tiden, det är ju en sån värld vi lever i, en värld med prestation.. Och fast man hört hundratusentals gånger att Gud fixar allt är det som att man skulle tänka där i sin tröga skalle att "jaa Gud fixar nog.. men jag måste nog hålla koll på 90% själv, dom där tyngsta 10 procentarna kan Gud ta så han inte tycker att jag är alltför jobbig.

Men det är faktiskt så att Gud vill ta hand om dom heela 100 procenten! Det är ju när han inte får det som han "blir lessen" ju. Då visar bara du och jag att vi inte litar på honom tillräckligt för att låta honom ta hand om allt.

Så, jag tror det är nyttigt för dig och mig att bara andas ut och lita på att Gud tar hand om allt. För vårt liv ligger ju trots allt i hans händer.

(Nu vet jag inte hur man får upp en youtube video här men ett tips är Kirk Franklins låt "My life is in your hands". Lyssna och andas ut.)


RSS 2.0